Knowledge

Talare: 'Allâmah Sâlih bin Fawzân al-Fawzân
Föreläsning: al-Istiqâmah ´alâ Dînillâh
Källa: http://alfawzan.ws/allmohadrat?page=1

Fråga: Vad betyder Ibn Sîrîns (rahimahullâh) ord:

”Den här kunskapen är religion, titta därför vem ni tar er kunskap ifrån.”?

Måste man känna till personens tillstånd för att ta kunskap från honom?

Svar: Ja, det är som vi nämnde tidigare. Kunskap tas inte från böcker,
kassettband eller hemsidor. Den tas direkt från de lärda. Man tar inte
heller kunskap från alla lärda. En student skall välja en lärd vars religiositet
och kunskap som han litar på så att han kan lära sig från honom.

http://www.darulhadith.com


Om att äta 3 ggr om dagen..



Svensk version:


Från Ibn Al-Qayyims “Al-Fawa’id” (punkterna av nytta), sid. 197:

Sahl At-Tastari frågades: Den som äter endast en gång per dag?

Han svarade: Det är så De Sanningsenliga äter.1

Han frågades: Den som äter två gånger per dag?

Han svarade: Det är så De Troende äter.

Han frågades: Den som äter tre gånger per dag?

Han svarade: Be honom att skaffa sig ett tråg.2


En grad av rättfärdighet [1]
Ett tråg är ungefär en balja med mat som används för att utfodra djur [2]
Den hittas på www.subhanallah.se



al-Albani om muslimernas situation idag



En lång text, men mashaAllah, läsvärd!

Sheikh al-Albani (rahimahullah)

Fråga: I våra dagar strids det mot islam över hela
världen utan att några länder bryr sig.


Vad ska vi göra? Och syndar vi om vi bara sitter,
utan att göra någonting?

Svar: Efter Khutbah al-Hâdjah svarade Imamen:


Med denna fråga avser inte frågeställaren att man helt och
hållet inte ska göra något. Absolut ingen säger att muslimen ska leva
 såsom boskapen lever, utan att göra något. Hon skapades nämligen för
något väldigt enormt, nämligen för att dyrka Allâh, som inte har någon like.
Vad han avser är att inte göra något åt situationen som drabbat muslimerna
 från alla håll. Detta är vad frågeställaren avsåg med sin fråga.


På det svarar vi och säger att muslimernas situation idag
varken i stort eller smått skiljer sig från situationen under den första
 perioden av det islamiska kallet, nämligen Makkah-perioden. Varken
i små eller stora frågor finns det någon skillnad, och som vi alla vet
stod vår Profet Muhammad (salla Allâhu alayhi wa sallam) för kallet.
Vad jag avser med dessa ord är att kallet bekämpades av själva folket som
 Allâhs Sändebud (salla Allâhu alayhi wa sallam) sändes till,
såsom framgår av Den Ädla Qur’ân.


Senare spred sig kallet och dess cirkel vidgades bland de arabiska
 stammarna tills Profeten (salla Allâhu ´alayhi wa sallam)
beordrades att utvandra från Makkah till Madînah.


Vi sammanfattar här, eftersom islams och den första profetiska
 biografins historia är känd bland de flesta närvarande.


Jag avser med denna sammanfattning att leda till avsikten
med frågan som ställdes. Profeten (salla Allâhu ´alayhi wa sallam)
utvandrade och en del av hans följeslagare följde med honom till Madînah.
Väl där i Madînah al-Munawwarah började han (salla Allâhu ´alayhi wa sallam)
att så fröna för upprättandet av det muslimska landet. Där uppkom då en ny
 fiendskap till detta nya kall, när det närmade sig hemvisten för kristendomen.
Det var på den tiden Syrien, där Herkel, Roms härskare befann sig. Från att
 först bara haft fiender hos araberna på den arabiska halvön, fick kallet
 nu även en ny fiende i de kristna från Syrien, och senare skulle även
ännu en ny fiende uppkomma, nämligen Persien.


Det islamiska kallet bestreds från alla håll. Av avgudadyrkarna
på den arabiska halvön, av de kristna och judarna från olika håll,
och därefter av Persien. Mellan dem och de kristna rådde mycket stark
 fiendskap, såsom är känt enligt Hans (tabâraka wa ta´âlâ) uttal:

الم غُلِبَتِ الرُّومُ فِي أَدْنَى الْأَرْضِ وَهُم مِّن بَعْدِ غَلَبِهِمْ سَيَغْلِبُونَ فِي بِضْعِ سِنِينَ


”Alif, Lâm, Mîm


Romarna är slagna, (de har besegrats) i ett närbeläget
 land, men efter detta nederlag skall de åter segra, inom tre till nio år”


Om vi känner till detta, förvånas vi inte över det islamiska kallets
 situation i våra dagar. Såsom det nu bestrids från alla håll skedde även tidigare,
 nämligen vid början av kallet.


Då frågar vi oss: vad ska man göra? Vad gjorde
Profeten (salla Allâhu alayhi wa sallam) och hans Sahâbah, vars
antal var få på den tiden, jämfört med antalet muslimer idag? Idag är
antalet stort, otroligt stort. Här tar svaret sin början.


Stred muslimerna mot araberna i början av kallet?
Stred muslimerna mot de kristna i början? Stred de mot Persien i början?
 Svaret är: Nej, nej. Svaret på alla dessa frågor är: Nej. Vad gjorde då muslimerna?
Vad vi nu måste göra är detsamma som de första muslimerna gjorde,
eftersom det som drabbar oss är det som drabbade dem. Vad de botade
sitt problem med är det vi måste bota vårt problem med.


Jag tror att detta förord för alla närvarande ger en antydan till
svaret, och denna antydan kommer att stärkas av ett tydligt uttal.
Av denna historiska och logiska följetång framgår att Allâh (´azzâ wa djall)
 lät de första troende segra fastän de var ytterst få till antalet, i jämförelse
 med alla otrogna och avgudadyrkare, som fanns kring dem. Allâh (tabârak wa ta´âlâ)
lät dem segra på grund av deras Imân (tro). Om muslimerna vill uppnå
framgång bör de därför tillämpa samma botemedel som tidigare
 tillämpades, då kallet var omringat av denna väldiga fiendskap.


Historien gå igen, som man säger. Bättre än så är att säga att Allâh
 (´azzâ wa djall) i sina tjänare och i världen Han Skapade och
 Formade på bästa sätt, har tillsatt Sunnah (tillvägagångssätt)
 som varken ändras eller byts ut. Det är Allâhs Sunnah (tillvägagångssätt).


فَلَن تَجِدَ لِسُنَّتِ اللَّهِ تَبْدِيلًا وَلَن تَجِدَ لِسُنَّتِ اللَّهِ تَحْوِيلًا


”så ni kommer inte att finna någon förändring i Allâhs Sunnah
(tillvägagångssätt), och ni kommer att se hur Allâh står
fast vid Sin Sunnah (tillvägagångssätt)”



Dessa Sunnah måste muslimen uppmärksamma och noga överväga.
 Särskilt de Sunnah som rör Sharî´ahn. Det finns Sharî´ah-Sunnah
 och det finns världsliga Sunnah, vilka man i våra dagar kallar för
naturliga Sunnah. Dessa världsliga eller naturliga Sunnah känner både
muslimen och den otrogne till, både den gode och den onde. Exempelvis,
 vad är det som upprätthåller människans kroppsliga liv? Det är mat, dryck,
ren luft och liknande. Ifall en människa inte äter, inte dricker och inte andas
 den rena luften, innebär det att hon orsakar sin egen död. En materiell död.
 Hon kan alltså inte leva om hon inte intar dessa världsliga Sunnah.


Det är Allâhs Sunnah.


فَلَن تَجِدَ لِسُنَّتِ اللَّهِ تَبْدِيلًا


”så ni kommer inte att finna någon förändring i
 Allâhs Sunnah (tillvägagångssätt)”


Detta, som jag nämnde tidigare, känner av erfarenhet varje människa till.
 Här råder ingen skillnad mellan muslimen och den otrogne,
mellan den gode och den onde.


Det väsentliga för oss nu, är att känna till att det finns Sharî´ah-Sunnah.
Den som agerar enligt dem kommer att nå dess mål och skörda dess frukter,
 och den som inte agerar enligt dem kommer inte att nå de mål dessa
Sharî´ah-Sunnah tillsatts för. Här gäller alltså precis detsamma som för
Världsliga Sunnah. För att nå dess mål måste man agera enligt dem.
Följer muslimen de Sunnah Allâh tillsatt, kommer dess mål att
realiseras, i annat fall inte.


Jag utgår från att dessa ord är förstådda, men det krävs en del
förtydligande, vilket leder oss till punkten vi avser.
 Och här börjar svaret på den viktiga frågan.


Alla läser följande av Allâhs verser; den till och med
utgör utsmyckning på väggarna i vissa hem. Det är Allâhs (ta'âlâ) uttal:


إِن تَنصُرُوا اللَّهَ يَنصُرْكُمْ


”Om ni ger Allâh er hjälp skall Han hjälpa er”


Upphängda rullar längs väggarna med vacker guldskrift.
Till den stora besvikelsen pryder den väggarna, men är
i muslimernas hjärtan jämnad med marken.
Vi känner inte till det mål denna vers avser.


إِن تَنصُرُوا اللَّهَ يَنصُرْكُمْ


”Om ni ger Allâh er hjälp skall Han hjälpa er”


Därför befinner sig den muslimska världen idag i kaos och fruktan,
utan att finna någon utväg, trots att dess utväg nämns i många verser,
varav denna vers är en av dem. Påminner vi muslimerna med denna
vers, kräver antagligen inte frågan mycket förklaring och förtydligande,
men den är endast en påminnelse och påminnelsen är till nytta för dem
som tror. Alla vet (in shâ Allâh) att Allâhs (ta´âlâ) uttal:


إِن تَنصُرُوا اللَّهَ

”Om ni ger Allâh er hjälp”


är ett villkor, och att dess svar är:


يَنصُرْكُمْ


”skall Han hjälpa er”


Ifall du äter och dricker och så vidare, kommer du att leva.
 Om du inte äter och inte dricker, kommer du att dö.
Exakt likadan är betydelsen i denna vers


إِن تَنصُرُوا اللَّهَ يَنصُرْكُمْ


”Om ni ger Allâh er hjälp skall Han hjälpa er”


De lärda säger att man av detta även förstår motsatsen,
 dvs. att om ni inte ger Allâh er hjälp, kommer Han inte att hjälpa er.
Detta är muslimernas situation idag.
Ett flertal Profetiska ahâdîth förklarar denna vers.


”Om ni ger Allâh er hjälp” förstås naturligt att det inte
betyder att vi ska hjälpa Allâh mot Hans fiender med våra arméer,
trupper och materiella styrkor. Nej, Allâh (´azzâ wa djall) har full kraft och
 kontroll över sina angelägenheter. Han har inget behov av att någon
hjälper Honom materiellt. Detta är naturligt känt, och därför är
 betydelsen av ”Om ni ger Allâh er hjälp”, om ni följer Allâhs Lagar.
 På detta sätt hjälper ni Allâh (tabârak wa ta´âlâ).


Har nu muslimerna uppfyllt detta villkor. Har de uppfyllt denna plikt,
 så att Allâhs hjälp till dem ska realiseras? Svaret känner var och
en av er till. Muslimerna har inte gett Allâh (´azzâ wa djall) sin hjälp.


Jag vill här även nämna något, som en påminnelse.
Den muslimska allmänheten har idag vänt sig bort från lärandet
 av sin religion, från att lära sig sin religions lagar. De flesta av dem
 känner inte till islam, och ifall merparten av dem skulle känna till något om islam,
 är det inte den sanna islam, utan en islam vilseledd från det Allâhs Sändebud
(salla Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans Sahâbah följde.


Allâhs hjälp, vilken är lovad den som hjälper Allâh,
är en följd av en korrekt kännedom av islam. Den ska förstås som den
 är beskriven i Qur’ân och Sunnah, och ageras utefter det.
I annat fall är endast kännedomen till skada för innehavaren,
såsom Han (ta´âlâ) sade:


يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آَمَنُوا لِمَ تَقُولُونَ مَا لَا تَفْعَلُونَ كَبُرَ مَقْتًا عِندَ اللَّهِ أَن تَقُولُوا مَا لَا تَفْعَلُونَ


”Troende, varför säger ni sådant som ni inte gör?
Det mest förhatliga hos Allâh är att ni säger något som ni inte gör”


Därmed är vi i behov av att lära oss islam och att agera enligt islam.

Det jag vill påminna om är vanan för majoriteten av dagens muslimer.
Nämligen att de håller de styrande ansvariga för muslimernas
misslyckande och förnedring. De lägger hela skulden på sina styrande,
 som inte ger sin religion någon framgång, vilket tyvärr är sant. De ger
varken sin religion eller muslimerna någon framgång, vilka förnedras av de
stora grupperna otrogna bland judar, kristna och andra. Muslimernas vana
 idag är alltså att de lägger hela skulden på de styrande, utan att ägna en
tanke åt att även de styrda omfattas av skulden. Verkligheten är att denna
skuld läggs på hela Ummahn, de styrande och de styrda.


En annan grupp går längre än så. Då de med rätt anklagar
muslimernas ledare för att inte tillämpa religionens lagar, bryter de mot
Hans (ta´âlâ) uttal ”Om ni ger Allâh er hjälp”. De vill nämligen förändra
denna sorgliga situation som drabbat muslimerna, men på ett sätt som
 bryter mot profetens (salla Allâhu ´alayhi wa sallam) sätt. Detta genom
att öppet förklara muslimernas ledare vara otrogna, och därefter anse det
 vara obligatoriskt att göra uppror mot dem. När så sker kommer en
prövning att drabba muslimerna själva och de kommer att splittras inom
 varandra. Dessa människor tror alltså att förändringen av denna
förnedrande situationen som drabbat muslimerna sker genom att göra
uppror mot de styrande. Detta kommer dock endast att slå tillbaka på
muslimerna i form av utökade skiljaktigheter bland dem.
Vad som orsakade skiljaktigheterna var alltså en del islamisters
överdrift i botande av denna smärtsamma situation. Fastän många av
de styrande förtjänar uppror mot dem, då de inte dömer utmed det
Allâh sänt ner, är det inte lösningen på problemet.
 Vad är då botemedlet till denna situation?


Här säger vi:


”Sa'd ledde den, men Sa'd var övertäckt,

inte på detta sätt leder man fram en kamel, kära Sa'd”


Vad det inte råder någon tvekan om är den ursprungliga
ställningen hos islams fiender, nämligen judarna, de kristna och
ateisterna utanför islams länder. De gör utan tvekan större skada än
 vissa av muslimernas styrande, vilka inte följer muslimernas önskan om
att döma dem efter det Allâh sänt ner.


Dessa människor som anser uppror vara obligatoriskt;
vad kan de åstadkomma genom sitt anklagande och uppmanade till uppror.
 Absolut inget om vi inte börjar med att rätta till oss själva.
Det är nämligen botemedlet Profeten (salla Allâhu ´alayhi wa sallam)
började med. De är oförmögna att åstadkomma något, och dagens
 situation är det största beviset. Deras botemedel kommer inte att
 ge den önskade avkastningen, för haken, som jag sade tidigare är
inte de styrande endast, utan även de styrda. De måste alla rätta
 till sig själva och tillrättandet är ett annat ämne vi talat om många
gånger och som vi snart ska nämna (in shâ Allâh).

I vilket fall som helst är alla muslimer överens om
att deras situation inte är något avundsvärt, utan en förödmjukelse
och förnedring islam inte tidigare skådat. Var ska vi då börja?
 Ska början vara att strida mot muslimernas styrande eller genom
 att strida mot alla otrogna i övriga länder?


Vi måste börja med att rusta oss mentalt, genom att förstå
islam på rätt sätt och tillämpa den på ett korrekt sätt,
 och därefter rusta oss materiellt, om förmågan finns.


Vi kan idag med stor besvikelse se på det som skedde i Afghanistan.
Vapnen som muslimerna materiellt stred med mot kommunisterna;
 var det islamiska vapen? Svaret är nej? Det var västerländska vapen.
 Därmed är vi nu, om man ser till materiell rustning, förslavade.
Om vi varit starka mentalt, och velat strida materiellt, hade vi varit
 tvungna att importera dessa vapen. Antingen genom att betala med
pengar och donationer, eller genom att ge något i utbyte, vilket ni
känner till från västs politik idag enligt det allmänna ordspråket:


”Kliar du mig, så ska jag klia dig”


Inget av dagens länder säljer vapen till muslimerna ifall
inte muslimerna gör vissa eftergifter, fastän de betalar priset för dem.
 Därmed kära bröder; denna sortens entusiasm och glöd bland ungdomar
 är inte till någon nytta. Den är som skummet på havets vågor vid en storm,
som sedan tynar bort utan att lämna några som helst spår efter sig.


Slutligen säger jag:


وَقُلِ اعْمَلُواْ فَسَيَرَى اللّهُ عَمَلَكُمْ وَرَسُولُهُ


”Säg: Handla! Allâh kommer att iaktta era handlingar och Hans Sändebud…”


till slutet av versen. Handlingar är dock inte till någon nytta
om de inte är sammanbundna med nyttig kunskap. Den nyttiga
kunskapen är det Allâh sade och det Allâhs Sändebud sade,
såsom Ibn Qayyim (rahimahullâh) nämner:


”Kunskap är: Allâh sade, Hans sändebud sade,
Sahâbah sade, det är inte något dolt.


Kunskap är inte att i brist på förstånd upprätta
 motsättning mellan Profeten och mellan en lärds åsikt.


Absolut inte och inte heller att förneka egenskaperna
eller att förkasta dem, för att av försiktighet inte falla i
upphävning eller vanföreställning”



En del kanske ogillar det jag säger, men dagens problem i
 den muslimska världens är farligare än judarnas ockupation av Palestina.
Den muslimska världens problem idag är att de gått vilse från den raka
vägen, och att de inte känner till den islam, genom vilken lycka både i
denna världen och i nästa liv realiseras.


Ifall muslimerna i vissa situationer lever under förnedring av de
otrogna och avgudadyrkarna, dödas, korsfästs och dör, råder det ingen
 tvekan om att de dör lyckliga. Den som däremot lever ärorikt i detta liv men
är långt borta från den förståelse av islam som Allâh och Hans Sändebud
(salla Allâhu ´alayhi wa sallam) avsåg, kommer att dö olyckligt,
även om han utåt sett levt lyckligt.


Därmed är botemedlet att fly till Allâh. Botemedlet är att fly till Allâh,
vilket betyder att förstå det Allâh och Allâhs Sändebud (salla Allâhu ´alayhi wa sallam)
sade och agera enligt det Allâh och Allâhs Sändebud sade.







Justice







Quran



Vill bara tipsa om denna sida, quranaudio.se.
Där kan du endast lyssna på koranen, det är som en playlist.
Finns massa olika recitatörer att välja mellan!






Dawah

  • Vi tror på Allâh och Hans Namn och Egenskaper, precis som de nämns i
    Allâh's Bok och Profetens (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) Sunnah, utan förvridning (tahrîf),
    utan felaktig tolkning (ta'wîl), utan jämförelse med skapelsen (tamthîl), utan förliknelse
    med skapelsen (tashbîh) och utan förnekan (ta'tîl).
      

  • Vi tror på att om man tillber döda och söker hjälp från dem - och det
    samma gäller om man söker hjälp från de levande i något som bara Allâh är
    kapabel till att utföra - är polyteism (shirk) med Allâh. Samma sak gäller om
    man tror att olika sorters smycken och amuletter kan medföra någon nytta
    med Allâh, eller utan Allâh, är polyteism (shirk). 

  • Vi tror på att de troende kommer se sin Herre i det Kommande Livet.
    Och vi tror på ash-Shafâ'ah och att Ahl-ut-Tawhîd (monotheismens folk)
    kommer komma ut ur Elden.


  • Vi älskar alla av Profetens (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam)
    Sahâbah (radhî Allâhu 'anhum) och vi hatar de som talar mot dem.
     Vi tror på att om talar illa om dem, så talar man dåligt om Religionen,
    för det var de som framförde den till oss. Och vi älskar Profetens
    (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) Familj (Ahl-ul-Bayt) med den
    sortens kärlek som är tillåten enligt Sharî'ah.

  • Vi älskar Ahl-ul-Hadîth (Hadîthen's folk) och alla från
    det Muslimska folkets Salaf från Ahl-us-Sunnah. 
     
  • Vi avvisar 'Ilm-ul-Kalâm (kunskap genom teologisk retorik, filosofi etc.)
     och vi anser att det är en av de största anledningarna till
    att det Muslimska folket har splittrats. 

     
  • Vi accepterar ingenting från fiqh-böckerna (förståelse), ingenting
    från tafsîr-böckerna (Qur'ân-tolkningar), ingenting från de antika historierna,
    ingenting från biografierna om Profeten (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam),
    förutom om det har blivit fastställt av Allâh eller av Hans Sändebud
     (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam). Vi säger inte att vi avslår dem och att
     vi inte behöver dem, utan vi accepterar ingen dom förutom
     med ett pålitligt bevis.

  • Vi skriver inte någonting i våra böcker, inte heller framför vi på våra lektioner,
    och inte heller predikar vi med något annat än med Qur'ânen och pålitligt hadîth.
    Och vi avvisar det som kommer från de många böcker och "rådgivare"
    vad gäller de falska berättelserna och svaga och påhittade hadîther.

  • Vi utför inte Takfîr (förklarar en Muslim för icke-Muslim) på grund
    av en synd, förutom om det är shirk med Allâh, eller att man lämnar bönen,
    eller Kufr (blasfemi). Vi söker skydd i Allâh från det.
  • Vi tror på att Qur'ânen är Allâh's Tal, den är inte skapad. 
     

  • Vi tycker att det är obligatoriskt att man samarbetar
     med varenda Muslim som följer sanningen.

  • Vi anser att det är fel att man gör uppror mot de Muslimska
     makthavarna så länge de är Muslimer. Inte heller tycker vi att
    revolutioner uträttar något. Nej, de förstör samhället. 

     
  • Vi anser att alla dessa närvarande partier är en anledning
     till Muslimernas splittring och svaghet.

  • Vi anser att Ikhwânî Muslimîn's kall (da'wah) inte är ett rättfärdigt kall (da'wah)
     som medför ett samhälles förbättring. Sannerligen är deras kall politiskt,
     inte religiöst. Det är också ett kall bestående av bid'a, därför att det är ett
     kall som är kall till fitnah (tumult), grundat på bid'a, och
    hela kallet är byggt på bid'a.

  • Vi råder de bröder som arbetar bland dem att lämna dem. 

     
  • Vi begränsar vår förståelse av Allâh's Bok och Allâh's
     sändebuds (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) Sunnah med det
    Muslimska folkets Salaf's förståelse, och inte blint följande av deras individualister.
    Vi tar sanningen oavsett var den kommer ifrån. Och vi vet att det finns de som
     hävdar Salafiyyah, men Salafiyyah är fri från dem, därför att de medför till
    samhället det som Allâh har förbjudit.

  • Vi tror att politik är en del av Religionen, och de som försöker
    separera Religionen från politik försöker endast förstöra Religionen och sprida kaos.
    Det som har spridits i några av de Muslimska länderna att, "Religionen är till
    Allâh men staten är till människorna", är ett kall från icke-Muslimska tiden.
    Nej, utan allting tillhör Allâh.

  • Vi tror att det varken kommer finnas någon ära eller någon seger åt
    Muslimerna förutom om de återvänder till Allâh's Bok och till Allâh's
    sändebuds (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) Sunnah.

  • Vi hatar de närvarande partierna idag: det hedniska Kommunistpartiet,
    det hedniska Ba'thpartiet, det hedniska Nâsirîpartiet, det hedniska Socialistpartiet
    och det hedniska Râfidhîpartiet. Och vi tror att alla människor är uppdelade i två
    grupper: Allâh's grupp, och de är dem som fastställer Islâm's pelare och
     îmân's pelare. Och så finns även Shaytân's grupp, och de är dem
     som strider mot Allâh's Sharî'ah.

  • Vi motsätter oss de som underskattar Sunnah's kunskap och som säger
    att det inte är tid för Sunnah nu. På samma sätt motsätter vi oss de som
    underskattar att man utför gärningar efter Allâh's sändebuds
    (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) Sunnah.

  • Vi anser att ingen grupp har kapacitet att möta sina fiender,
    vare sig det är Râfidhî Shî'ah, eller Sûfiyyah o s v, förrän de har sann
    broderskap och att de är enade på denna trosläran.

  • Vi motsätter oss de som är arroganta och påstår att de som kallar till Allâh
    är "Wahhâbiyyah-agenter". Och vi vet att deras smutsiga avsikt är att skilja
    på det "vanliga" folket och de lärda. 

     
  • Vi älskar vårt kall (da'wah) och vår troslära ('aqîdah) mer än oss
    själva, mer än vår egendom och vår avkomma. Så vi är inte beredda på
    att överge den för varken guld eller silver. Och vi säger detta för att ingen
    skall tro att de kan köpa vår da'wah. Politikerna vet detta redan och har
    därför gett upp på att köpa den från oss genom att skänka oss
    höga ställningar och pengar.

  • Vi älskar regeringarna i enlighet med det som är gott i dem,
    och vi hatar dem för det onda som de har. Och vi tillåter inte att man
    gör uppror mot dem, förutom om vi ser klar Kufr från dem i vilket vi har
     bevis från Allâh, och om vi är kapabla till det.

  • Vi accepterar råd från alla håll och vi vet att vi är Tulâb-ul-'Ilm
    (människor som söker kunskap). Vi har rätt ibland och fel ibland.
     Vi är okunniga ibland och kunniga ibland.

  • Vi älskar de närvarande 'ulamâ' från Sunnah. Vi hoppas att vi
    kommer få nytta från dem och vi är ledsna för att
    många av dem har gått bort.

  • Vi motsätter oss de Muslimska ledarna i deras enighet med
    Islâm's fiender, vare sig det är amerikanerna eller kommunisterna.

  • Vi motsätter oss det icke-Muslimska kallet, såsom nationalism eller
     Arabnationalism. Vi motsätter oss dem och vi anser att de är några
     av anledningarna till Muslimernas fall.

     
  • Vi tror hårt på att den som förnekar hadîtherna angående Mahdî,
    al-Masîh ad-Dajjâl och 'îsâ's bin Maryam återkomst, är vilseledd. Och vi menar i
    nte Râfidhah Shî'ah's Mahdî. Nej, vi menar ledaren från Profetens
     (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) Familj, från Ahl-us-Sunnah (Sunnah's folk),
    som kommer fylla världen med rättvisa, precis som den tidigare var fylld med
    orättvisa och förtryck. Och vi säger att han är från Ahl-us-Sunnah, därför att
    förbanna de ädla Sahâbah är inte rättvisa. 

     
  • Detta var en kort blick på vår troslära och vårt kall. Att nämna dessa
     punkter med bevis skulle ha förlängt boken. Jag har dock nämnt deras bevis i
    boken "al-Makhraj min al-Fitnah". Så den som har någon invändning, så är vi beredda
    på att acceptera rådet om det är trovärdigt, och att avslå det om det är felaktigt,
     och att undvika det om det är ett envist avslag.
     Och Allâh vet bättre...



    Av Shaykh Muqbil bin Hâdî al-Wâdi`î (hafidhahullâh)
    (al-Makhraj min al-Fitnah)




  • Wahhabiyyah?


    Ahl-us-Sunnah tillskriver sig till Sunnah,
    medan andra grupper tillskriver
    sig till sina lögnaktiga sekter, t ex Djabariyyah, Qadariyyah, Murdji'ah,
    Imâmiyyah Tolv-Imâmssekten eller till särskilda personer, t ex Djahmiyyah,
    Zaydiyyah, Ash'ariyyah och Ibâdhiyyah. Däremot skall det inte sägas att ordet
    “Wahhâbiyyah” som tillskrivs Shaykh Muhammad bin Abdil-Wahhâb (rahimahullâh)
    hör till denna typ. Både under och efter Shaykh Muhammads (rahimahullâh)
    tid kallade sig Ahl-us-Sunnah aldrig för detta namn, ty han kom inte med
    något nytt så att de således skulle tillskrivas till det. Istället följde han
    endast det som as-Salaf as-Sâlih följde; han stödde Sunnahn, spred den och
    uppmanade till den.
    Istället är det de som hatar Shaykh Muhammad bin
    Abdil-Wahhâbs Da'wah som uttalar denna tillskrivning för att kunna förvirra
    folk. Likaså gör de det för att locka iväg folket från att följa sanningen och
    vägledningen samt för att de skall kvarstå i sitt tillstånd som består av Bid'a och andra
    nyinförda angelägenheter som motsätter sig
    Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ'ahs metodik.  


    Shaykh Abdul-Muhsin al-Abbâd

    Ur “Rifqan Ahl-us-Sunnah bi Ahl-is-Sunnah”, sid. 5-6


    A clear path..


    Fråga:

    Hur svarar man den som säger:


    ”Hur har profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lämnat oss på en
    klar väg samtidigt som alla dessa oenigheter finns inom religiösa frågor?”


    Svar:
    Ja, han har lämnat oss på den klara vägen med vilken vi vet
    vad som är rätt och fel i en oenighet. Vi tar det korrekta och lämnar det felaktiga.
    Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:


    ”Jag kommer att lämna efter mig något. Ni kommer inte att gå vilse
    efter mig så länge ni håller fast vid det; Allâhs bok och min Sunnah.”






    Talare: Allâmah Sâlih bin Fawzân al-Fawzân
    Källa: http://alfawzan.ws/allmohadrat?page=1



    Beard

    Fråga:

    Vad är domen för att klippa skägget eller raka halsen?

    Svar:

    Skägget skall varken klippas eller putsas. Det skall släppas såsom profeten
    (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) befallde.

    Vad gäller halsen, så är ingen skada skedd. Halsen är inte skägg. Skägg är det som
    växer på hakan och kinderna till skillnad från det som växer på halsen.

     Källa: http://www.binbaz.org.sa/mat/18427






    Women


    Fråga:
    Vad är domen för den som kallar kvinnan som har på sig en Sharîah-baserad klädsel för ”kvinnlig djinn”, ”vandrande tält” och andra gäckande namn?

    Svar:
    Den som gör narr av en muslimsk man eller kvinna för att de håller sig till Sharîah är otrogen, oavsett om det handlar kvinnans Hidjâb eller någonting annat. ´Abdullâh bin ´Umar sade:


    ”En man sade under slaget vid Tabûk: ”Jag har inte sett någon vara så glupsk, lögnaktig och feg vid strid som våra lärda.” Då sade en annan man: ”Du ljuger. Du är en hycklare. Jag skall berätta detta för Allâhs sändebud.” Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) fick dock reda på det [tidigare] och Qur'ânen hade uppenbarats för honom. Jag såg hur mannen klängde i Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kamel, sägande: ”Allâhs sändebud! Vi bara skämtade!” Då sade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):
     



    ”Då var era skämt alltså riktade mot Allâh, Hans budskap och Hans sändebud. Kom inte nu med [tomma] ursäkter! Ni har hädat efter att ha trott.” Även om Vi för några av er utplånar deras synder, skall Vi straffa andra eftersom de är obotfärdiga syndare.”
      


    Härmed låter Allâh narr av de troende utgöra narr av Allâh, Hans budskap och Hans sändebud.


    Referens: http://alifta.com/Fatawa/FatawaChapters.aspx?View=Page&PageID=189&PageNo=1&BookID=12

     




    Deen Show





    Dr Brown and how he came to Islam




    Joshua Evans - Former youth minister and how he came to Islam



    Anger



    Botemedel mot ilska.


    1. Söka skydd från Djävulen, hos Allah den upphöjde.

    Allah säger: "Om Djävulen förleder dig [till vrede], be då Gud beskydda dig; Han är Den som hör allt, vet allt!" [Koranen 41.36]

    Sulayman b. Sard berättar att två män hade grälat inför profeten Muhammad tills en av dem blev rosenrasande i ansiktet och hans ådror i halsen svällde upp. Profeten Muhammad sade: "Jag kan ord som, om han uttalade dem, skulle hans vrede försvinna. Om han bara sade: 'Jag söker skydd hos Allah från Djävulen den utstötte', då skulle han lugna sig." [Sahîh al-Bukhârî (3108)]

    Ibn al-Qayyim påpekar: "Ilskan anfaller människan så som vargen anfaller ett lamm. Djävulen angriper aldrig människans förstånd så starkt som han gör när människan kontrolleras av vrede eller lustar."


    2. Förändra dina omständigheter.

    Abû Dharr al-Ghifârî berättar att profeten Muhammed har sagt: "Om någon av er råkar stå då han blir arg, bör han sätta sig. Om det hjälper att hans vrede lägger sig, är det bra. Annars bör man lägga sig ner." [Sunan Abî Dâwûd (4782) and Sahîh Ibn Hibbân (5688)]


    3. Undvika diskussioner och dispyter och att tiga.

    Ibn 'Abbâs berättar att profeten Muhammed har sagt: "Undervisa människor och ge dem glada nyheter. Gör inte saker och ting svårare än vad de är. Och om du blir arg, förbli tyst (tig)." [Musnad Ahmad (3/249) Musnad al-Tayâlisî (2608) and al-Adab al-Mufrad (245)]

    Ibn Rajab insåg att tystnad: "är en mäktig bot mot ilska". Detta därför att en arg person säger saker i sin vrede som han senare, när ilskan lagt sig, djupt ångrar. Vissa kränkningar och yttranden som görs i ilska kan ha skadliga efterföljder. Om däremot den arga personen förblir tyst, undviker han eller hon all sådan förstörelse.


    4. Att tvätta sig, uföra wudu' (tvagning)

    'Atiyyah al-Sa'dî berättar att profeten Muhammed har sagt: "Ilskan är från Djävulen och han är skapad av eld. Bara vatten släcker elden. Om någon av er därför skulle råka bli arg bör han eller hon tvätta sig genom att utföra tvagningen (wudu)." [Musnad Ahmad (4/226) and Sunan Abî Dâwûd (4784)]

    Abû Sa'îd al-Khudrî berättar att profeten Muhammed har sagt: "Ilskan är glödande kolstycke i Adams söners hjärtan. Ser ni inte den röda glöden i hans ögon och hur hans ådror sväller upp när han blir arg? Om man därför känner att någonting sådant håller på att hända bör man gå och tvätta sig (utföra tvagningen)." [Musnad Ahmad (3/61), Sunan al-Tirmidhî (2191) and Mustadrak al-Hâkim (4/551). Al-Tirmidhî anser att denna hadith är god och autentisk.


    5. Att söka hjälp hos Gud, den Upphöjde genom att komma ihåg Honom

    Allah den Upphöjde säger: "de som tror och vars hjärtan blir stilla när Guds namn nämns – är det inte så att då Guds namn nämns, blir människohjärtat stilla?" [13.28] [Sûrah al-Ra'd: 28]

    Allah den Upphöjde säger: "…Och skulle du glömma [men senare påminna dig] detta, vänd dig då till din Herre och säg : 'Jag hoppas att min Herre skall leda mig närmare den rätta vägen än [jag nu var]'." [18:24] [Sûrah al-Kahf: 24]

    'Ikrimah sade om denna vers: "Här menas att glömma, att bli arg." [Tafsîr al-Tabarî (15/226)]


    6. Att tänka på konsekvenserna som ens ilska kan föra med sig.

    Ibn Rajab skriver: "Vrede är en blodsjukdom hos en människa som uppstår antingen när hon fruktar att bli utsatt för illdåd eller önskar hämnas andra för att de felat mot henne. Den utlöser många ondskefulla gärningar, som mord, överfall och andra slags förtryck och brott mot människor. Den anstiftar även synder i yttranden, som förtal och ärekränkningar. Ibland kan ilskan få en man att yttra misstro, vilket hände Jibillah b. al-Ayham."

    Ibn al-Qayyim skriver: "Ilskan är en sjukdom. Det är hjärtats sjuka och är inte någon mindre sjukdom än feber, melankoli och epilepsi är kroppens sjukdomar. En människa som är mitt i vredesutbrott liknar en människa som ligger i dödskamp mot lunginflammation, feber eller epileptiskt anfall."

    En arg person kan inte tänka klart och uttrycka förnuftiga åsikter. Det är just därför som profeten Muhammed har sagt: "Ingen borde döma mellan två människor när han är arg." [Sahîh al-Bukhârî (6739) and Sahîh Muslim (1717)]







    Wiswas (viskningar)

    Tänkte skriva ner mina anteckningar och noteringar från en lektion om Wiswas
    (viskningar från djävulen). Lektionen finns på islam.nu för er som vill lyssna.

    Hur man skyddar sig mot wiswas (viskningar)

    * Wiswas liknas ofta med galenskap.

    När Allah skapade Adam så bad han änglarna, inklusive Iblis, jinnen som fick
    vara med änglarna, att göra sujood för Adam, men Iblis vägrade och han sa att
     han var bättre än Adam. Då Iblis (shaytan) vägrade blev han förvisad ur paradiset
    fram till Domedagen. Och då sa han och svor att han skulle vilseleda
    så många som möjligt till helvetet.

    * Shaytan är en jinn (osynligt väsen), det finns många shayatin, en stor och flera små.
    Dom jinner som e kuffar (icketroende) är shayatin.

    (Det finns jinner (osynliga väsen) som är muslimer och ickemuslimer, precis som människor.)

    Men som troende ska man inte vara rädd för jinner och shayatin då Allah
    har lovat att skydda dom troende.

    * Shaytan är svag och har inte mycket att komma med,
    det enda han gör är att viska. Varje människa har med sig en shaytan (djävul)
    och en ängel. Dom viskar dåliga/bra saker. Skillnaden mellan shaytans wiswas och ens
    egna tankar är att shaytans viskningar är något man direkt reagerar på, t.ex en
    tanke man inte tycker om. Medans ens egna är viskningar med synder
    som man gillar att göra. Ju mer tveksamheter man har
    i livet osv. desto mer wiswas får man.

    Ibn Uthaymiyyah säger att varenda person som ska göra
    något gott och närma sigAllah subhana wa ta'ala kommer att få wiswas.
    Men man ska inte ge upp och inte bry sig utan kriga.
    Tillslut kommer shaytan ge upp och lämna dig.

    * En kafer (icketroende) får inte wiswas för han ska redan till helvetet,
    what's the point att viska till honom? Men så fort man blir muslim,
    då får man wiswas - ett tecken på att vi är på sanningen!

    Om man får viskningar ska man söka skydd hos Allah - A'ouzo billahi min al shaytan al rajeem.
    Läsa surah Al-Ikhlas.


    fortsättning kommer insha'Allah..




    RSS 2.0