En lång text, men mashaAllah, läsvärd!

Sheikh al-Albani (rahimahullah)

Fråga: I våra dagar strids det mot islam över hela
världen utan att några länder bryr sig.

Vad ska vi göra? Och syndar vi om vi bara sitter,
utan att göra någonting?

Svar: Efter Khutbah al-Hâdjah svarade Imamen:

Med denna fråga avser inte frågeställaren att man helt och
hållet inte ska göra något. Absolut ingen säger att muslimen ska leva
 såsom boskapen lever, utan att göra något. Hon skapades nämligen för
något väldigt enormt, nämligen för att dyrka Allâh, som inte har någon like.
Vad han avser är att inte göra något åt situationen som drabbat muslimerna
 från alla håll. Detta är vad frågeställaren avsåg med sin fråga.

På det svarar vi och säger att muslimernas situation idag
varken i stort eller smått skiljer sig från situationen under den första
 perioden av det islamiska kallet, nämligen Makkah-perioden. Varken
i små eller stora frågor finns det någon skillnad, och som vi alla vet
stod vår Profet Muhammad (salla Allâhu alayhi wa sallam) för kallet.
Vad jag avser med dessa ord är att kallet bekämpades av själva folket som
 Allâhs Sändebud (salla Allâhu alayhi wa sallam) sändes till,
såsom framgår av Den Ädla Qur’ân.

Senare spred sig kallet och dess cirkel vidgades bland de arabiska
 stammarna tills Profeten (salla Allâhu ´alayhi wa sallam)
beordrades att utvandra från Makkah till Madînah.

Vi sammanfattar här, eftersom islams och den första profetiska
 biografins historia är känd bland de flesta närvarande.

Jag avser med denna sammanfattning att leda till avsikten
med frågan som ställdes. Profeten (salla Allâhu ´alayhi wa sallam)
utvandrade och en del av hans följeslagare följde med honom till Madînah.
Väl där i Madînah al-Munawwarah började han (salla Allâhu ´alayhi wa sallam)
att så fröna för upprättandet av det muslimska landet. Där uppkom då en ny
 fiendskap till detta nya kall, när det närmade sig hemvisten för kristendomen.
Det var på den tiden Syrien, där Herkel, Roms härskare befann sig. Från att
 först bara haft fiender hos araberna på den arabiska halvön, fick kallet
 nu även en ny fiende i de kristna från Syrien, och senare skulle även
ännu en ny fiende uppkomma, nämligen Persien.

Det islamiska kallet bestreds från alla håll. Av avgudadyrkarna
på den arabiska halvön, av de kristna och judarna från olika håll,
och därefter av Persien. Mellan dem och de kristna rådde mycket stark
 fiendskap, såsom är känt enligt Hans (tabâraka wa ta´âlâ) uttal:

الم غُلِبَتِ الرُّومُ فِي أَدْنَى الْأَرْضِ وَهُم مِّن بَعْدِ غَلَبِهِمْ سَيَغْلِبُونَ فِي بِضْعِ سِنِينَ

”Alif, Lâm, Mîm

Romarna är slagna, (de har besegrats) i ett närbeläget
 land, men efter detta nederlag skall de åter segra, inom tre till nio år”

Om vi känner till detta, förvånas vi inte över det islamiska kallets
 situation i våra dagar. Såsom det nu bestrids från alla håll skedde även tidigare,
 nämligen vid början av kallet.

Då frågar vi oss: vad ska man göra? Vad gjorde
Profeten (salla Allâhu alayhi wa sallam) och hans Sahâbah, vars
antal var få på den tiden, jämfört med antalet muslimer idag? Idag är
antalet stort, otroligt stort. Här tar svaret sin början.

Stred muslimerna mot araberna i början av kallet?
Stred muslimerna mot de kristna i början? Stred de mot Persien i början?
 Svaret är: Nej, nej. Svaret på alla dessa frågor är: Nej. Vad gjorde då muslimerna?
Vad vi nu måste göra är detsamma som de första muslimerna gjorde,
eftersom det som drabbar oss är det som drabbade dem. Vad de botade
sitt problem med är det vi måste bota vårt problem med.

Jag tror att detta förord för alla närvarande ger en antydan till
svaret, och denna antydan kommer att stärkas av ett tydligt uttal.
Av denna historiska och logiska följetång framgår att Allâh (´azzâ wa djall)
 lät de första troende segra fastän de var ytterst få till antalet, i jämförelse
 med alla otrogna och avgudadyrkare, som fanns kring dem. Allâh (tabârak wa ta´âlâ)
lät dem segra på grund av deras Imân (tro). Om muslimerna vill uppnå
framgång bör de därför tillämpa samma botemedel som tidigare
 tillämpades, då kallet var omringat av denna väldiga fiendskap.

Historien gå igen, som man säger. Bättre än så är att säga att Allâh
 (´azzâ wa djall) i sina tjänare och i världen Han Skapade och
 Formade på bästa sätt, har tillsatt Sunnah (tillvägagångssätt)
 som varken ändras eller byts ut. Det är Allâhs Sunnah (tillvägagångssätt).

فَلَن تَجِدَ لِسُنَّتِ اللَّهِ تَبْدِيلًا وَلَن تَجِدَ لِسُنَّتِ اللَّهِ تَحْوِيلًا

”så ni kommer inte att finna någon förändring i Allâhs Sunnah
(tillvägagångssätt), och ni kommer att se hur Allâh står
fast vid Sin Sunnah (tillvägagångssätt)”

Dessa Sunnah måste muslimen uppmärksamma och noga överväga.
 Särskilt de Sunnah som rör Sharî´ahn. Det finns Sharî´ah-Sunnah
 och det finns världsliga Sunnah, vilka man i våra dagar kallar för
naturliga Sunnah. Dessa världsliga eller naturliga Sunnah känner både
muslimen och den otrogne till, både den gode och den onde. Exempelvis,
 vad är det som upprätthåller människans kroppsliga liv? Det är mat, dryck,
ren luft och liknande. Ifall en människa inte äter, inte dricker och inte andas
 den rena luften, innebär det att hon orsakar sin egen död. En materiell död.
 Hon kan alltså inte leva om hon inte intar dessa världsliga Sunnah.

Det är Allâhs Sunnah.

فَلَن تَجِدَ لِسُنَّتِ اللَّهِ تَبْدِيلًا

”så ni kommer inte att finna någon förändring i
 Allâhs Sunnah (tillvägagångssätt)”

Detta, som jag nämnde tidigare, känner av erfarenhet varje människa till.
 Här råder ingen skillnad mellan muslimen och den otrogne,
mellan den gode och den onde.

Det väsentliga för oss nu, är att känna till att det finns Sharî´ah-Sunnah.
Den som agerar enligt dem kommer att nå dess mål och skörda dess frukter,
 och den som inte agerar enligt dem kommer inte att nå de mål dessa
Sharî´ah-Sunnah tillsatts för. Här gäller alltså precis detsamma som för
Världsliga Sunnah. För att nå dess mål måste man agera enligt dem.
Följer muslimen de Sunnah Allâh tillsatt, kommer dess mål att
realiseras, i annat fall inte.

Jag utgår från att dessa ord är förstådda, men det krävs en del
förtydligande, vilket leder oss till punkten vi avser.
 Och här börjar svaret på den viktiga frågan.

Alla läser följande av Allâhs verser; den till och med
utgör utsmyckning på väggarna i vissa hem. Det är Allâhs (ta'âlâ) uttal:

إِن تَنصُرُوا اللَّهَ يَنصُرْكُمْ

”Om ni ger Allâh er hjälp skall Han hjälpa er”

Upphängda rullar längs väggarna med vacker guldskrift.
Till den stora besvikelsen pryder den väggarna, men är
i muslimernas hjärtan jämnad med marken.
Vi känner inte till det mål denna vers avser.

إِن تَنصُرُوا اللَّهَ يَنصُرْكُمْ

”Om ni ger Allâh er hjälp skall Han hjälpa er”

Därför befinner sig den muslimska världen idag i kaos och fruktan,
utan att finna någon utväg, trots att dess utväg nämns i många verser,
varav denna vers är en av dem. Påminner vi muslimerna med denna
vers, kräver antagligen inte frågan mycket förklaring och förtydligande,
men den är endast en påminnelse och påminnelsen är till nytta för dem
som tror. Alla vet (in shâ Allâh) att Allâhs (ta´âlâ) uttal:

إِن تَنصُرُوا اللَّهَ

”Om ni ger Allâh er hjälp”

är ett villkor, och att dess svar är:

يَنصُرْكُمْ

”skall Han hjälpa er”

Ifall du äter och dricker och så vidare, kommer du att leva.
 Om du inte äter och inte dricker, kommer du att dö.
Exakt likadan är betydelsen i denna vers

إِن تَنصُرُوا اللَّهَ يَنصُرْكُمْ

”Om ni ger Allâh er hjälp skall Han hjälpa er”

De lärda säger att man av detta även förstår motsatsen,
 dvs. att om ni inte ger Allâh er hjälp, kommer Han inte att hjälpa er.
Detta är muslimernas situation idag.
Ett flertal Profetiska ahâdîth förklarar denna vers.

”Om ni ger Allâh er hjälp” förstås naturligt att det inte
betyder att vi ska hjälpa Allâh mot Hans fiender med våra arméer,
trupper och materiella styrkor. Nej, Allâh (´azzâ wa djall) har full kraft och
 kontroll över sina angelägenheter. Han har inget behov av att någon
hjälper Honom materiellt. Detta är naturligt känt, och därför är
 betydelsen av ”Om ni ger Allâh er hjälp”, om ni följer Allâhs Lagar.
 På detta sätt hjälper ni Allâh (tabârak wa ta´âlâ).

Har nu muslimerna uppfyllt detta villkor. Har de uppfyllt denna plikt,
 så att Allâhs hjälp till dem ska realiseras? Svaret känner var och
en av er till. Muslimerna har inte gett Allâh (´azzâ wa djall) sin hjälp.

Jag vill här även nämna något, som en påminnelse.
Den muslimska allmänheten har idag vänt sig bort från lärandet
 av sin religion, från att lära sig sin religions lagar. De flesta av dem
 känner inte till islam, och ifall merparten av dem skulle känna till något om islam,
 är det inte den sanna islam, utan en islam vilseledd från det Allâhs Sändebud
(salla Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans Sahâbah följde.

Allâhs hjälp, vilken är lovad den som hjälper Allâh,
är en följd av en korrekt kännedom av islam. Den ska förstås som den
 är beskriven i Qur’ân och Sunnah, och ageras utefter det.
I annat fall är endast kännedomen till skada för innehavaren,
såsom Han (ta´âlâ) sade:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آَمَنُوا لِمَ تَقُولُونَ مَا لَا تَفْعَلُونَ كَبُرَ مَقْتًا عِندَ اللَّهِ أَن تَقُولُوا مَا لَا تَفْعَلُونَ

”Troende, varför säger ni sådant som ni inte gör?
Det mest förhatliga hos Allâh är att ni säger något som ni inte gör”

Därmed är vi i behov av att lära oss islam och att agera enligt islam.

Det jag vill påminna om är vanan för majoriteten av dagens muslimer.
Nämligen att de håller de styrande ansvariga för muslimernas
misslyckande och förnedring. De lägger hela skulden på sina styrande,
 som inte ger sin religion någon framgång, vilket tyvärr är sant. De ger
varken sin religion eller muslimerna någon framgång, vilka förnedras av de
stora grupperna otrogna bland judar, kristna och andra. Muslimernas vana
 idag är alltså att de lägger hela skulden på de styrande, utan att ägna en
tanke åt att även de styrda omfattas av skulden. Verkligheten är att denna
skuld läggs på hela Ummahn, de styrande och de styrda.

En annan grupp går längre än så. Då de med rätt anklagar
muslimernas ledare för att inte tillämpa religionens lagar, bryter de mot
Hans (ta´âlâ) uttal ”Om ni ger Allâh er hjälp”. De vill nämligen förändra
denna sorgliga situation som drabbat muslimerna, men på ett sätt som
 bryter mot profetens (salla Allâhu ´alayhi wa sallam) sätt. Detta genom
att öppet förklara muslimernas ledare vara otrogna, och därefter anse det
 vara obligatoriskt att göra uppror mot dem. När så sker kommer en
prövning att drabba muslimerna själva och de kommer att splittras inom
 varandra. Dessa människor tror alltså att förändringen av denna
förnedrande situationen som drabbat muslimerna sker genom att göra
uppror mot de styrande. Detta kommer dock endast att slå tillbaka på
muslimerna i form av utökade skiljaktigheter bland dem.
Vad som orsakade skiljaktigheterna var alltså en del islamisters
överdrift i botande av denna smärtsamma situation. Fastän många av
de styrande förtjänar uppror mot dem, då de inte dömer utmed det
Allâh sänt ner, är det inte lösningen på problemet.
 Vad är då botemedlet till denna situation?

Här säger vi:

”Sa'd ledde den, men Sa'd var övertäckt,

inte på detta sätt leder man fram en kamel, kära Sa'd”

Vad det inte råder någon tvekan om är den ursprungliga
ställningen hos islams fiender, nämligen judarna, de kristna och
ateisterna utanför islams länder. De gör utan tvekan större skada än
 vissa av muslimernas styrande, vilka inte följer muslimernas önskan om
att döma dem efter det Allâh sänt ner.

Dessa människor som anser uppror vara obligatoriskt;
vad kan de åstadkomma genom sitt anklagande och uppmanade till uppror.
 Absolut inget om vi inte börjar med att rätta till oss själva.
Det är nämligen botemedlet Profeten (salla Allâhu ´alayhi wa sallam)
började med. De är oförmögna att åstadkomma något, och dagens
 situation är det största beviset. Deras botemedel kommer inte att
 ge den önskade avkastningen, för haken, som jag sade tidigare är
inte de styrande endast, utan även de styrda. De måste alla rätta
 till sig själva och tillrättandet är ett annat ämne vi talat om många
gånger och som vi snart ska nämna (in shâ Allâh).

I vilket fall som helst är alla muslimer överens om
att deras situation inte är något avundsvärt, utan en förödmjukelse
och förnedring islam inte tidigare skådat. Var ska vi då börja?
 Ska början vara att strida mot muslimernas styrande eller genom
 att strida mot alla otrogna i övriga länder?

Vi måste börja med att rusta oss mentalt, genom att förstå
islam på rätt sätt och tillämpa den på ett korrekt sätt,
 och därefter rusta oss materiellt, om förmågan finns.

Vi kan idag med stor besvikelse se på det som skedde i Afghanistan.
Vapnen som muslimerna materiellt stred med mot kommunisterna;
 var det islamiska vapen? Svaret är nej? Det var västerländska vapen.
 Därmed är vi nu, om man ser till materiell rustning, förslavade.
Om vi varit starka mentalt, och velat strida materiellt, hade vi varit
 tvungna att importera dessa vapen. Antingen genom att betala med
pengar och donationer, eller genom att ge något i utbyte, vilket ni
känner till från västs politik idag enligt det allmänna ordspråket:

”Kliar du mig, så ska jag klia dig”

Inget av dagens länder säljer vapen till muslimerna ifall
inte muslimerna gör vissa eftergifter, fastän de betalar priset för dem.
 Därmed kära bröder; denna sortens entusiasm och glöd bland ungdomar
 är inte till någon nytta. Den är som skummet på havets vågor vid en storm,
som sedan tynar bort utan att lämna några som helst spår efter sig.

Slutligen säger jag:

وَقُلِ اعْمَلُواْ فَسَيَرَى اللّهُ عَمَلَكُمْ وَرَسُولُهُ

”Säg: Handla! Allâh kommer att iaktta era handlingar och Hans Sändebud…”

till slutet av versen. Handlingar är dock inte till någon nytta
om de inte är sammanbundna med nyttig kunskap. Den nyttiga
kunskapen är det Allâh sade och det Allâhs Sändebud sade,
såsom Ibn Qayyim (rahimahullâh) nämner:

”Kunskap är: Allâh sade, Hans sändebud sade,
Sahâbah sade, det är inte något dolt.

Kunskap är inte att i brist på förstånd upprätta
 motsättning mellan Profeten och mellan en lärds åsikt.

Absolut inte och inte heller att förneka egenskaperna
eller att förkasta dem, för att av försiktighet inte falla i
upphävning eller vanföreställning”

En del kanske ogillar det jag säger, men dagens problem i
 den muslimska världens är farligare än judarnas ockupation av Palestina.
Den muslimska världens problem idag är att de gått vilse från den raka
vägen, och att de inte känner till den islam, genom vilken lycka både i
denna världen och i nästa liv realiseras.

Ifall muslimerna i vissa situationer lever under förnedring av de
otrogna och avgudadyrkarna, dödas, korsfästs och dör, råder det ingen
 tvekan om att de dör lyckliga. Den som däremot lever ärorikt i detta liv men
är långt borta från den förståelse av islam som Allâh och Hans Sändebud
(salla Allâhu ´alayhi wa sallam) avsåg, kommer att dö olyckligt,
även om han utåt sett levt lyckligt.

Därmed är botemedlet att fly till Allâh. Botemedlet är att fly till Allâh,
vilket betyder att förstå det Allâh och Allâhs Sändebud (salla Allâhu ´alayhi wa sallam)
sade och agera enligt det Allâh och Allâhs Sändebud sade.