fromdunyatodeen

Tänkte skriva lite om min väg till islam och motgångar som kom på vägen. Jag är en svensk tjej på 21 år från Stockholm. Jag har levt nästan hela mitt liv som ateist, dock var jag väldigt intresserad av religion och försökte till och med bli kristen när jag var ca 15 år. Islam däremot, har alltid funnits nära mig på något sätt, genom någon man umgås med eller på något annat sätt. Jag kommer ihåg när jag var kanske 13-14 år och vi hade ett stort prov i religion i skolan och det var om islam. Alltså jag tror jag aldrig har krigat och läst på så mycket som jag gjorde då. Jag kommer ihåg att jag till och med intervjuade alla muslimer jag kände för att få så bra betyg som möjligt på provet, men självklart fanns det ju ett intresse där som också bidrog till det. Jag fick i alla fall alla rätt och MVG på provet :)

Åren gick och islam fanns alltid där i bakgrunden på något sätt, men nådde aldrig riktigt fram. Men jag var alltid en sån som försvarade islam så fort någon började smutskasta islam, jag kände hur jag verkligen tog åt mig, fast jag inte ens själv var muslim så var det helt naturligt för mig då att försvara islam. Jag hade absolut inga problem med islam eller muslimer, men dock fanns det väl vissa grejer inom islam som jag inte förstod och kanske inte tyckte om, men detta berodde ju såklart på okunskap. Även dom muslimer jag kände då och umgicks med var ej så "bra" muslimer om man säger så, så dom hade inte heller så mycket kunskap så jag fick inte alltid svar på mina frågor.

Våren 2010 började det på riktigt. Jag var på biblioteket och lånade hem böcker om islam, 5 st tror jag det var. Jag var så ivrig att få kunskap så jag läste ut böckerna jätte snabbt och jag blev helt chockad över informationen jag fick. Jag hade trott att jag visste det mesta om islam, men efter att ha läst böckerna insåg jag att jag egentligen inte hade vetat nånting alls i princip, förutom lite grunder bara. Jag gillade det jag läste i alla fall och kände hela tiden ett starkt sug inom mig efter mer kunskap. Jag läste även en bok om profeten Muhammads salla Allahu aleyhi wa sallam liv, mashaAllah den var också väldigt bra. Men problemet var att jag började tro på allt detta, men samtidigt blev jag otroligt rädd. När jag kände att jag började tro blev jag rädd för jag visste vad det skulle innebära för mig. Skulle jag klara det? Att avstå från alkohol, att be, att bära hijab, att VARA EN MUSLIM! Det var jätteskrämmande i början så jag skiftade väldigt mycket den här perioden fram och tillbaka. Att förändra sitt liv så mycket, det är skrämmande. Men min tro på islam var starkare än den andra sidan och jag kände långt inne i mitt hjärta vad som var rätt för mig, vad som kändes rätt för mig.

Efter ett tag tog jag kontakt med en mindre moské i Stockholm där jag träffade en imam och en kvinna för jag hade så mycket frågor om islam som jag ville ha svar på. MashaAllah dom var mycket snälla och tålmodiga med mig och mina knäppa frågor, haha :) Jag var där 3 gånger tror jag och frågade och frågade, och när jag till sist kände att jag hade fått svar på mina frågor sa jag slutligen shahada (trosbekännelsen) i moskén med flera vittnen, alhamdulillah! Det var ett väldigt känslosamt ögonblick! <3 Jag hade redan tidigare accepterat islam i min hemlighet men detta var första gången jag sa shahada! Jag var helt skärrad när jag gick hem därifrån, jag var muslim! MUSLIM! Jag kände mig lycklig och hade en känsla av att vilja skrika ut till hela världen "JAG E MUSLIM!!" haha. Den första månaden var lite jobbig, för jag kände inga praktiserande muslimer då och kände mig rätt så ensam. Läste mycket på nätet hela tiden och lärde mig mer och mer om religionen, fördjupade mig i vissa ämnen osv. Jag började be efter ca 1 månad och när ramadan kom fastade jag hela månaden och satte också på mig min älskade HIJAB! <3

Det kunde dock vara jobbigt i början när man stöter på en hel del människor som säger både det ena och det andra. Till och med muslimer sa till mig "Nej men du behöver inte ha slöja, man kan ha slöjan i hjärtat. Vi bor faktiskt i Sverige nu.." osv. Jag vill själv varna för detta för det finns många typer som försöker vilseleda en med både det ena och det andra. Dessa människor är själva vilse och talar utan kunskap! Under ramadan lärde jag också känna en hel del systrar och det var så skönt för mig. Lärde känna svenska muslimer och det hjälpte en hel del, att man kunde dela med sig av sina svårigheter och även mycket likheter. Vill verkligen nämna vikten vid att ha muslimska systrar runtomkring sig för det är otroligt viktigt! Oftast är det väldigt lätt att få kontakt med systrar genom att besöka moskéer, via nätet osv, och var aldrig rädd för att prata med en muslim, tro mig dom kommer bli så glada om du pratar med dom!

Nu har jag varit muslim i ca 7-8 månader och jag lär mig fortfarande om denna underbara och den enda rätta religionen!! Jag har förändrat mitt liv mycket och kanske "gett upp" vissa saker men det är ingenting mot vad jag har vunnit! Jag är så otroligt tacksam att Allah vägledde MIG, han valde mig, subhanAllah vilken ära!