..and pearls

De säger:


”Varför är ni hårda mot kvinnorna och ålägger dem slöjan?
Även de är människor. Varför är ni hårda mot dem och ålägger dem slöjan?
De mänskliga rättigheterna fordrar att man inte försvårar det för kvinnorna.”


Faktum är att kvinnans slöja hör till hennes andel och ära.
Slöjan är ingen förnedring och inget förtryck. Slöjan ärar och skyddar henne.
När Allâh befallde slöjan, sade Han:


ذَلِكُمْ أَطْهَرُ لِقُلُوبِكُمْ وَقُلُوبِهِنَّ


”Detta är bästa sättet för er och för dem att bevara hjärtats renhet.”1


I slöjan finns alltså en renhet för mannens och kvinnans hjärtan.
Det är inte alls som de föreställer sig och att slöjan är ett kvinnoförtryck.
 Faktum är att slöjan är en ära. Allâh (djalla wa ´alâ) sade:


فَلَا تَخْضَعْنَ بِالْقَوْلِ فَيَطْمَعَ الَّذِي فِي قَلْبِهِ مَرَضٌ



”Var inte mjuka och tillmötesgående i ert tal så att
den som har ett sjukt hjärta fattar begär.”2


Om kvinnans röst är prövande anses den vara 'Awrah.
Hon skall sänka den så att inte den som har ett sjukt hjärta fattar begär:


وَقَرْنَ فِي بُيُوتِكُنَّ


”Och stanna i ert hem.”3


Motstrider en kvinnas vistelse i hemmet hennes frihet?
Eller är det en ära till henne? Det är en ära och ett skydd till henne.
 Det får henne att undkomma trötthet och svårigheter. Hon har nog med arbete i hemmet.
Det finns arbeten i hemmet som endast kvinnan kan göra. Hur kan de säga att
 kvinnans vistelse i hemmet, mellan fyra väggar, är en förnedring mot
henne medan Allâh säger till världens renaste kvinnor, profetens
 (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) fruar:

وَقَرْنَ فِي بُيُوتِكُنَّ وَلَا تَبَرَّجْنَ تَبَرُّجَ الْجَاهِلِيَّةِ الْأُولَى


”Och stanna i ert hem. Men [om ni måste lämna det] f
örsök inte dra uppmärksamheten till era yttre företräden på det sätt som var
vanligt under den hedniska tiden.”4


En kvinnas blyghet är alltså en ära till henne och ett sätt
för att hon skall få sina fulla rättigheter. Det skyddar hennes frihet:


يَا أَيُّهَا النَّبِيُّ قُل لِّأَزْوَاجِكَ وَبَنَاتِكَ وَنِسَاء الْمُؤْمِنِينَ يُدْنِينَ عَلَيْهِنَّ مِن جَلَابِيبِهِنَّ ذَلِكَ أَدْنَى أَن يُعْرَفْنَ فَلَا يُؤْذَيْنَ وَكَانَ اللَّهُ غَفُورًا رَّحِيمًا



“Profet! Säg till dina hustrur och dina döttrar - och till troende kvinnor
 - att de noga sveper om sig sina ytterplagg: på så sätt blir de lättare
 igenkända och undgår att blir ofredade.
Allâh är ständigt förlåtande, barmhärtig.”5

Slöjan avskräcker syndarna från kvinnan så att hon inte ofredas.
Slöjan är som sagt en renhet för hjärtan och ett skydd. Ett skydd till kvinnan
 är bara en underlättnad. Å andra sidan är det en svårighet att lösgöra henne så
 att hon kan gå hur som helst. Det utsätter henne för karaktäristiska
och fysiska faror.


En kvinna har alltså en status hos muslimerna.
 Därför tar de hand om och ärar henne. Hon är som en skyddad pärla.
 Så är dock inte fallet med den otrogna kvinnan. Hon är en leksak i syndarnas händer
så länge hon är ung. När hon blir gammal, kastas hon in på äldreboende utan förmyndare
 eller hjälpare. Detta är hennes slutgiltiga destination. Är det den här kvinnan
som äras eller den skyddade kvinnan som tjänas, äras,
bevaras och omhändertas när hon blir äldre?





1 33:53

2 33:32

3 33:33

4 33:33

5 33:59


Diamonds









Debatt


Talare: Allâmah Sâlih bin Fawzân al-Fawzân
Föreläsning: Liqâ' Maftûh fîz-Zulfî
Källa: http://alfawzan.ws/allmohadrat?page=4


Fråga: Är det tillåtet för den okunnige att debattera med
Ahl-ul-Bid'ah för att veta vad de säger?


Svar:
Nej. Det är inte tillåtet för den okunnige att debattera
 med Ahl-ul-Bid'ah och andra. De kan besegra honom och få
honom att ta fel på saker och ting. Det finns en risk att han faller för deras åsikter.
 Det är alltså endast tillåtet för den kunnige som klarar av att
avvisa deras åsikter att debattera med dem. 



Why I hate islam?



Think again!





Bad update



Dålig uppdatering här på senaste.. hoppas det finns lite läsare kvar iaf :)

Sayings of the Prophet, peace be upon him.




(al-Djathiya)





















Kvinnodagen..

En fint skriven text av Therese:

"Apropå kvinnodagen…
vadå en dag per år?? I mitt hus är det kvinnodagen varje dag, för jag lever exakt som jag vill göra! Jag tycker att så länge man förutsätter att kvinnor som inte är karriär-kvinnor är offer så är vi fortfarande på medeltiden! Så länge folk förutsätter att en kvinna med slöja, eller niqab är ett offer för förtryck bara för att dom själva aldrig skulle välja det livet, så är samhället fett ojämställt! Visst, lika löner, samma förutsättningar, allt det är enormt viktigt… MEN så länge man framställer kvinnor som offer, och så länge kvinnor automatiskt är offer för att dom är kvinnor och lever annorlunda än dig så är samhället helt jävla snett!


Så länge kvinnor förväntas göra exakt det som män gjort i århundraden, så är det inte jämställt!
Kvinnor ska ha samma möjligheter som män såklart, men kvinnor måste också få vara kvinnor! Vi är olika, vi är olika i fysiken, i hormonerna, bara kvinnor kan föda barn och amma, män är beroende av kvinnor och kvinnor är beroende av män… så länge alla måste vara likadana, så länge alla måste leva på ett speciellt sätt, då är det inte jämställt! Och så länge som man inte får vara den man är, då är det något som är fel!


Jag är kvinna, muslim, hemmafru och fett nöjd med livet!
Skulle jag bli uttvingad i karriärjakt, med dollartecken i ögonen, och tvingad att gå i kortkort och att gå på krogen, då skulle jag känna mig förtryckt! Jag känner mig inte ens en smula förtryckt nu, för jag har gjort mina val och nu lever jag exakt så som jag vill göra… visst sticker det i ögonen? När en kvinna väljer en helt egen väg och inte lyssnar på vad samhället sätter upp för regler för henne! Jag skulle kunna följa alla andra, festa och leva 100% haram men det har jag inget intresse av alls! Fy fasen vilket liv… definitivt inte något jag skulle trivas med!


Så, nästa gång du kallar en kvinna offer eller förtryckt, fråga henne först om hon trivs med sitt liv!
Kanske har hon gått igenom helvetet på jorden för att få leva exakt så som hon gör nu! Kanske är hon så nöjd och lycklig och tillfreds med sitt liv att den som förtrycker henne är DU som kallar henne förtryckt och därför förutsätter att den kvinnan har inget bakom pannbenet, ingen egen vilja och kan inte stå upp för sig själv…


Att kalla en kvinna offer är också att förutsätta att hon är okapabel att ta hand om sig själv!"






Islam ( `v´ )


When you attack a black person they call it racism.
When you attack a jewish person they call it anti semitism.
When you attack a woman they call it sexism.
When you attack homosexuality they call it inolerance.
When you attack your country they call it treason.
When you attack a religious sect they call it hate speech..

..but when they attack Islam they call it FREEDOM OF SPEECH!







Knowledge

Talare: 'Allâmah Sâlih bin Fawzân al-Fawzân
Föreläsning: al-Istiqâmah ´alâ Dînillâh
Källa: http://alfawzan.ws/allmohadrat?page=1

Fråga: Vad betyder Ibn Sîrîns (rahimahullâh) ord:

”Den här kunskapen är religion, titta därför vem ni tar er kunskap ifrån.”?

Måste man känna till personens tillstånd för att ta kunskap från honom?

Svar: Ja, det är som vi nämnde tidigare. Kunskap tas inte från böcker,
kassettband eller hemsidor. Den tas direkt från de lärda. Man tar inte
heller kunskap från alla lärda. En student skall välja en lärd vars religiositet
och kunskap som han litar på så att han kan lära sig från honom.

http://www.darulhadith.com


Om att äta 3 ggr om dagen..



Svensk version:


Från Ibn Al-Qayyims “Al-Fawa’id” (punkterna av nytta), sid. 197:

Sahl At-Tastari frågades: Den som äter endast en gång per dag?

Han svarade: Det är så De Sanningsenliga äter.1

Han frågades: Den som äter två gånger per dag?

Han svarade: Det är så De Troende äter.

Han frågades: Den som äter tre gånger per dag?

Han svarade: Be honom att skaffa sig ett tråg.2


En grad av rättfärdighet [1]
Ett tråg är ungefär en balja med mat som används för att utfodra djur [2]
Den hittas på www.subhanallah.se



al-Albani om muslimernas situation idag



En lång text, men mashaAllah, läsvärd!

Sheikh al-Albani (rahimahullah)

Fråga: I våra dagar strids det mot islam över hela
världen utan att några länder bryr sig.


Vad ska vi göra? Och syndar vi om vi bara sitter,
utan att göra någonting?

Svar: Efter Khutbah al-Hâdjah svarade Imamen:


Med denna fråga avser inte frågeställaren att man helt och
hållet inte ska göra något. Absolut ingen säger att muslimen ska leva
 såsom boskapen lever, utan att göra något. Hon skapades nämligen för
något väldigt enormt, nämligen för att dyrka Allâh, som inte har någon like.
Vad han avser är att inte göra något åt situationen som drabbat muslimerna
 från alla håll. Detta är vad frågeställaren avsåg med sin fråga.


På det svarar vi och säger att muslimernas situation idag
varken i stort eller smått skiljer sig från situationen under den första
 perioden av det islamiska kallet, nämligen Makkah-perioden. Varken
i små eller stora frågor finns det någon skillnad, och som vi alla vet
stod vår Profet Muhammad (salla Allâhu alayhi wa sallam) för kallet.
Vad jag avser med dessa ord är att kallet bekämpades av själva folket som
 Allâhs Sändebud (salla Allâhu alayhi wa sallam) sändes till,
såsom framgår av Den Ädla Qur’ân.


Senare spred sig kallet och dess cirkel vidgades bland de arabiska
 stammarna tills Profeten (salla Allâhu ´alayhi wa sallam)
beordrades att utvandra från Makkah till Madînah.


Vi sammanfattar här, eftersom islams och den första profetiska
 biografins historia är känd bland de flesta närvarande.


Jag avser med denna sammanfattning att leda till avsikten
med frågan som ställdes. Profeten (salla Allâhu ´alayhi wa sallam)
utvandrade och en del av hans följeslagare följde med honom till Madînah.
Väl där i Madînah al-Munawwarah började han (salla Allâhu ´alayhi wa sallam)
att så fröna för upprättandet av det muslimska landet. Där uppkom då en ny
 fiendskap till detta nya kall, när det närmade sig hemvisten för kristendomen.
Det var på den tiden Syrien, där Herkel, Roms härskare befann sig. Från att
 först bara haft fiender hos araberna på den arabiska halvön, fick kallet
 nu även en ny fiende i de kristna från Syrien, och senare skulle även
ännu en ny fiende uppkomma, nämligen Persien.


Det islamiska kallet bestreds från alla håll. Av avgudadyrkarna
på den arabiska halvön, av de kristna och judarna från olika håll,
och därefter av Persien. Mellan dem och de kristna rådde mycket stark
 fiendskap, såsom är känt enligt Hans (tabâraka wa ta´âlâ) uttal:

الم غُلِبَتِ الرُّومُ فِي أَدْنَى الْأَرْضِ وَهُم مِّن بَعْدِ غَلَبِهِمْ سَيَغْلِبُونَ فِي بِضْعِ سِنِينَ


”Alif, Lâm, Mîm


Romarna är slagna, (de har besegrats) i ett närbeläget
 land, men efter detta nederlag skall de åter segra, inom tre till nio år”


Om vi känner till detta, förvånas vi inte över det islamiska kallets
 situation i våra dagar. Såsom det nu bestrids från alla håll skedde även tidigare,
 nämligen vid början av kallet.


Då frågar vi oss: vad ska man göra? Vad gjorde
Profeten (salla Allâhu alayhi wa sallam) och hans Sahâbah, vars
antal var få på den tiden, jämfört med antalet muslimer idag? Idag är
antalet stort, otroligt stort. Här tar svaret sin början.


Stred muslimerna mot araberna i början av kallet?
Stred muslimerna mot de kristna i början? Stred de mot Persien i början?
 Svaret är: Nej, nej. Svaret på alla dessa frågor är: Nej. Vad gjorde då muslimerna?
Vad vi nu måste göra är detsamma som de första muslimerna gjorde,
eftersom det som drabbar oss är det som drabbade dem. Vad de botade
sitt problem med är det vi måste bota vårt problem med.


Jag tror att detta förord för alla närvarande ger en antydan till
svaret, och denna antydan kommer att stärkas av ett tydligt uttal.
Av denna historiska och logiska följetång framgår att Allâh (´azzâ wa djall)
 lät de första troende segra fastän de var ytterst få till antalet, i jämförelse
 med alla otrogna och avgudadyrkare, som fanns kring dem. Allâh (tabârak wa ta´âlâ)
lät dem segra på grund av deras Imân (tro). Om muslimerna vill uppnå
framgång bör de därför tillämpa samma botemedel som tidigare
 tillämpades, då kallet var omringat av denna väldiga fiendskap.


Historien gå igen, som man säger. Bättre än så är att säga att Allâh
 (´azzâ wa djall) i sina tjänare och i världen Han Skapade och
 Formade på bästa sätt, har tillsatt Sunnah (tillvägagångssätt)
 som varken ändras eller byts ut. Det är Allâhs Sunnah (tillvägagångssätt).


فَلَن تَجِدَ لِسُنَّتِ اللَّهِ تَبْدِيلًا وَلَن تَجِدَ لِسُنَّتِ اللَّهِ تَحْوِيلًا


”så ni kommer inte att finna någon förändring i Allâhs Sunnah
(tillvägagångssätt), och ni kommer att se hur Allâh står
fast vid Sin Sunnah (tillvägagångssätt)”



Dessa Sunnah måste muslimen uppmärksamma och noga överväga.
 Särskilt de Sunnah som rör Sharî´ahn. Det finns Sharî´ah-Sunnah
 och det finns världsliga Sunnah, vilka man i våra dagar kallar för
naturliga Sunnah. Dessa världsliga eller naturliga Sunnah känner både
muslimen och den otrogne till, både den gode och den onde. Exempelvis,
 vad är det som upprätthåller människans kroppsliga liv? Det är mat, dryck,
ren luft och liknande. Ifall en människa inte äter, inte dricker och inte andas
 den rena luften, innebär det att hon orsakar sin egen död. En materiell död.
 Hon kan alltså inte leva om hon inte intar dessa världsliga Sunnah.


Det är Allâhs Sunnah.


فَلَن تَجِدَ لِسُنَّتِ اللَّهِ تَبْدِيلًا


”så ni kommer inte att finna någon förändring i
 Allâhs Sunnah (tillvägagångssätt)”


Detta, som jag nämnde tidigare, känner av erfarenhet varje människa till.
 Här råder ingen skillnad mellan muslimen och den otrogne,
mellan den gode och den onde.


Det väsentliga för oss nu, är att känna till att det finns Sharî´ah-Sunnah.
Den som agerar enligt dem kommer att nå dess mål och skörda dess frukter,
 och den som inte agerar enligt dem kommer inte att nå de mål dessa
Sharî´ah-Sunnah tillsatts för. Här gäller alltså precis detsamma som för
Världsliga Sunnah. För att nå dess mål måste man agera enligt dem.
Följer muslimen de Sunnah Allâh tillsatt, kommer dess mål att
realiseras, i annat fall inte.


Jag utgår från att dessa ord är förstådda, men det krävs en del
förtydligande, vilket leder oss till punkten vi avser.
 Och här börjar svaret på den viktiga frågan.


Alla läser följande av Allâhs verser; den till och med
utgör utsmyckning på väggarna i vissa hem. Det är Allâhs (ta'âlâ) uttal:


إِن تَنصُرُوا اللَّهَ يَنصُرْكُمْ


”Om ni ger Allâh er hjälp skall Han hjälpa er”


Upphängda rullar längs väggarna med vacker guldskrift.
Till den stora besvikelsen pryder den väggarna, men är
i muslimernas hjärtan jämnad med marken.
Vi känner inte till det mål denna vers avser.


إِن تَنصُرُوا اللَّهَ يَنصُرْكُمْ


”Om ni ger Allâh er hjälp skall Han hjälpa er”


Därför befinner sig den muslimska världen idag i kaos och fruktan,
utan att finna någon utväg, trots att dess utväg nämns i många verser,
varav denna vers är en av dem. Påminner vi muslimerna med denna
vers, kräver antagligen inte frågan mycket förklaring och förtydligande,
men den är endast en påminnelse och påminnelsen är till nytta för dem
som tror. Alla vet (in shâ Allâh) att Allâhs (ta´âlâ) uttal:


إِن تَنصُرُوا اللَّهَ

”Om ni ger Allâh er hjälp”


är ett villkor, och att dess svar är:


يَنصُرْكُمْ


”skall Han hjälpa er”


Ifall du äter och dricker och så vidare, kommer du att leva.
 Om du inte äter och inte dricker, kommer du att dö.
Exakt likadan är betydelsen i denna vers


إِن تَنصُرُوا اللَّهَ يَنصُرْكُمْ


”Om ni ger Allâh er hjälp skall Han hjälpa er”


De lärda säger att man av detta även förstår motsatsen,
 dvs. att om ni inte ger Allâh er hjälp, kommer Han inte att hjälpa er.
Detta är muslimernas situation idag.
Ett flertal Profetiska ahâdîth förklarar denna vers.


”Om ni ger Allâh er hjälp” förstås naturligt att det inte
betyder att vi ska hjälpa Allâh mot Hans fiender med våra arméer,
trupper och materiella styrkor. Nej, Allâh (´azzâ wa djall) har full kraft och
 kontroll över sina angelägenheter. Han har inget behov av att någon
hjälper Honom materiellt. Detta är naturligt känt, och därför är
 betydelsen av ”Om ni ger Allâh er hjälp”, om ni följer Allâhs Lagar.
 På detta sätt hjälper ni Allâh (tabârak wa ta´âlâ).


Har nu muslimerna uppfyllt detta villkor. Har de uppfyllt denna plikt,
 så att Allâhs hjälp till dem ska realiseras? Svaret känner var och
en av er till. Muslimerna har inte gett Allâh (´azzâ wa djall) sin hjälp.


Jag vill här även nämna något, som en påminnelse.
Den muslimska allmänheten har idag vänt sig bort från lärandet
 av sin religion, från att lära sig sin religions lagar. De flesta av dem
 känner inte till islam, och ifall merparten av dem skulle känna till något om islam,
 är det inte den sanna islam, utan en islam vilseledd från det Allâhs Sändebud
(salla Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans Sahâbah följde.


Allâhs hjälp, vilken är lovad den som hjälper Allâh,
är en följd av en korrekt kännedom av islam. Den ska förstås som den
 är beskriven i Qur’ân och Sunnah, och ageras utefter det.
I annat fall är endast kännedomen till skada för innehavaren,
såsom Han (ta´âlâ) sade:


يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آَمَنُوا لِمَ تَقُولُونَ مَا لَا تَفْعَلُونَ كَبُرَ مَقْتًا عِندَ اللَّهِ أَن تَقُولُوا مَا لَا تَفْعَلُونَ


”Troende, varför säger ni sådant som ni inte gör?
Det mest förhatliga hos Allâh är att ni säger något som ni inte gör”


Därmed är vi i behov av att lära oss islam och att agera enligt islam.

Det jag vill påminna om är vanan för majoriteten av dagens muslimer.
Nämligen att de håller de styrande ansvariga för muslimernas
misslyckande och förnedring. De lägger hela skulden på sina styrande,
 som inte ger sin religion någon framgång, vilket tyvärr är sant. De ger
varken sin religion eller muslimerna någon framgång, vilka förnedras av de
stora grupperna otrogna bland judar, kristna och andra. Muslimernas vana
 idag är alltså att de lägger hela skulden på de styrande, utan att ägna en
tanke åt att även de styrda omfattas av skulden. Verkligheten är att denna
skuld läggs på hela Ummahn, de styrande och de styrda.


En annan grupp går längre än så. Då de med rätt anklagar
muslimernas ledare för att inte tillämpa religionens lagar, bryter de mot
Hans (ta´âlâ) uttal ”Om ni ger Allâh er hjälp”. De vill nämligen förändra
denna sorgliga situation som drabbat muslimerna, men på ett sätt som
 bryter mot profetens (salla Allâhu ´alayhi wa sallam) sätt. Detta genom
att öppet förklara muslimernas ledare vara otrogna, och därefter anse det
 vara obligatoriskt att göra uppror mot dem. När så sker kommer en
prövning att drabba muslimerna själva och de kommer att splittras inom
 varandra. Dessa människor tror alltså att förändringen av denna
förnedrande situationen som drabbat muslimerna sker genom att göra
uppror mot de styrande. Detta kommer dock endast att slå tillbaka på
muslimerna i form av utökade skiljaktigheter bland dem.
Vad som orsakade skiljaktigheterna var alltså en del islamisters
överdrift i botande av denna smärtsamma situation. Fastän många av
de styrande förtjänar uppror mot dem, då de inte dömer utmed det
Allâh sänt ner, är det inte lösningen på problemet.
 Vad är då botemedlet till denna situation?


Här säger vi:


”Sa'd ledde den, men Sa'd var övertäckt,

inte på detta sätt leder man fram en kamel, kära Sa'd”


Vad det inte råder någon tvekan om är den ursprungliga
ställningen hos islams fiender, nämligen judarna, de kristna och
ateisterna utanför islams länder. De gör utan tvekan större skada än
 vissa av muslimernas styrande, vilka inte följer muslimernas önskan om
att döma dem efter det Allâh sänt ner.


Dessa människor som anser uppror vara obligatoriskt;
vad kan de åstadkomma genom sitt anklagande och uppmanade till uppror.
 Absolut inget om vi inte börjar med att rätta till oss själva.
Det är nämligen botemedlet Profeten (salla Allâhu ´alayhi wa sallam)
började med. De är oförmögna att åstadkomma något, och dagens
 situation är det största beviset. Deras botemedel kommer inte att
 ge den önskade avkastningen, för haken, som jag sade tidigare är
inte de styrande endast, utan även de styrda. De måste alla rätta
 till sig själva och tillrättandet är ett annat ämne vi talat om många
gånger och som vi snart ska nämna (in shâ Allâh).

I vilket fall som helst är alla muslimer överens om
att deras situation inte är något avundsvärt, utan en förödmjukelse
och förnedring islam inte tidigare skådat. Var ska vi då börja?
 Ska början vara att strida mot muslimernas styrande eller genom
 att strida mot alla otrogna i övriga länder?


Vi måste börja med att rusta oss mentalt, genom att förstå
islam på rätt sätt och tillämpa den på ett korrekt sätt,
 och därefter rusta oss materiellt, om förmågan finns.


Vi kan idag med stor besvikelse se på det som skedde i Afghanistan.
Vapnen som muslimerna materiellt stred med mot kommunisterna;
 var det islamiska vapen? Svaret är nej? Det var västerländska vapen.
 Därmed är vi nu, om man ser till materiell rustning, förslavade.
Om vi varit starka mentalt, och velat strida materiellt, hade vi varit
 tvungna att importera dessa vapen. Antingen genom att betala med
pengar och donationer, eller genom att ge något i utbyte, vilket ni
känner till från västs politik idag enligt det allmänna ordspråket:


”Kliar du mig, så ska jag klia dig”


Inget av dagens länder säljer vapen till muslimerna ifall
inte muslimerna gör vissa eftergifter, fastän de betalar priset för dem.
 Därmed kära bröder; denna sortens entusiasm och glöd bland ungdomar
 är inte till någon nytta. Den är som skummet på havets vågor vid en storm,
som sedan tynar bort utan att lämna några som helst spår efter sig.


Slutligen säger jag:


وَقُلِ اعْمَلُواْ فَسَيَرَى اللّهُ عَمَلَكُمْ وَرَسُولُهُ


”Säg: Handla! Allâh kommer att iaktta era handlingar och Hans Sändebud…”


till slutet av versen. Handlingar är dock inte till någon nytta
om de inte är sammanbundna med nyttig kunskap. Den nyttiga
kunskapen är det Allâh sade och det Allâhs Sändebud sade,
såsom Ibn Qayyim (rahimahullâh) nämner:


”Kunskap är: Allâh sade, Hans sändebud sade,
Sahâbah sade, det är inte något dolt.


Kunskap är inte att i brist på förstånd upprätta
 motsättning mellan Profeten och mellan en lärds åsikt.


Absolut inte och inte heller att förneka egenskaperna
eller att förkasta dem, för att av försiktighet inte falla i
upphävning eller vanföreställning”



En del kanske ogillar det jag säger, men dagens problem i
 den muslimska världens är farligare än judarnas ockupation av Palestina.
Den muslimska världens problem idag är att de gått vilse från den raka
vägen, och att de inte känner till den islam, genom vilken lycka både i
denna världen och i nästa liv realiseras.


Ifall muslimerna i vissa situationer lever under förnedring av de
otrogna och avgudadyrkarna, dödas, korsfästs och dör, råder det ingen
 tvekan om att de dör lyckliga. Den som däremot lever ärorikt i detta liv men
är långt borta från den förståelse av islam som Allâh och Hans Sändebud
(salla Allâhu ´alayhi wa sallam) avsåg, kommer att dö olyckligt,
även om han utåt sett levt lyckligt.


Därmed är botemedlet att fly till Allâh. Botemedlet är att fly till Allâh,
vilket betyder att förstå det Allâh och Allâhs Sändebud (salla Allâhu ´alayhi wa sallam)
sade och agera enligt det Allâh och Allâhs Sändebud sade.







Justice







Quran



Vill bara tipsa om denna sida, quranaudio.se.
Där kan du endast lyssna på koranen, det är som en playlist.
Finns massa olika recitatörer att välja mellan!






Dawah

  • Vi tror på Allâh och Hans Namn och Egenskaper, precis som de nämns i
    Allâh's Bok och Profetens (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) Sunnah, utan förvridning (tahrîf),
    utan felaktig tolkning (ta'wîl), utan jämförelse med skapelsen (tamthîl), utan förliknelse
    med skapelsen (tashbîh) och utan förnekan (ta'tîl).
      

  • Vi tror på att om man tillber döda och söker hjälp från dem - och det
    samma gäller om man söker hjälp från de levande i något som bara Allâh är
    kapabel till att utföra - är polyteism (shirk) med Allâh. Samma sak gäller om
    man tror att olika sorters smycken och amuletter kan medföra någon nytta
    med Allâh, eller utan Allâh, är polyteism (shirk). 

  • Vi tror på att de troende kommer se sin Herre i det Kommande Livet.
    Och vi tror på ash-Shafâ'ah och att Ahl-ut-Tawhîd (monotheismens folk)
    kommer komma ut ur Elden.


  • Vi älskar alla av Profetens (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam)
    Sahâbah (radhî Allâhu 'anhum) och vi hatar de som talar mot dem.
     Vi tror på att om talar illa om dem, så talar man dåligt om Religionen,
    för det var de som framförde den till oss. Och vi älskar Profetens
    (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) Familj (Ahl-ul-Bayt) med den
    sortens kärlek som är tillåten enligt Sharî'ah.

  • Vi älskar Ahl-ul-Hadîth (Hadîthen's folk) och alla från
    det Muslimska folkets Salaf från Ahl-us-Sunnah. 
     
  • Vi avvisar 'Ilm-ul-Kalâm (kunskap genom teologisk retorik, filosofi etc.)
     och vi anser att det är en av de största anledningarna till
    att det Muslimska folket har splittrats. 

     
  • Vi accepterar ingenting från fiqh-böckerna (förståelse), ingenting
    från tafsîr-böckerna (Qur'ân-tolkningar), ingenting från de antika historierna,
    ingenting från biografierna om Profeten (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam),
    förutom om det har blivit fastställt av Allâh eller av Hans Sändebud
     (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam). Vi säger inte att vi avslår dem och att
     vi inte behöver dem, utan vi accepterar ingen dom förutom
     med ett pålitligt bevis.

  • Vi skriver inte någonting i våra böcker, inte heller framför vi på våra lektioner,
    och inte heller predikar vi med något annat än med Qur'ânen och pålitligt hadîth.
    Och vi avvisar det som kommer från de många böcker och "rådgivare"
    vad gäller de falska berättelserna och svaga och påhittade hadîther.

  • Vi utför inte Takfîr (förklarar en Muslim för icke-Muslim) på grund
    av en synd, förutom om det är shirk med Allâh, eller att man lämnar bönen,
    eller Kufr (blasfemi). Vi söker skydd i Allâh från det.
  • Vi tror på att Qur'ânen är Allâh's Tal, den är inte skapad. 
     

  • Vi tycker att det är obligatoriskt att man samarbetar
     med varenda Muslim som följer sanningen.

  • Vi anser att det är fel att man gör uppror mot de Muslimska
     makthavarna så länge de är Muslimer. Inte heller tycker vi att
    revolutioner uträttar något. Nej, de förstör samhället. 

     
  • Vi anser att alla dessa närvarande partier är en anledning
     till Muslimernas splittring och svaghet.

  • Vi anser att Ikhwânî Muslimîn's kall (da'wah) inte är ett rättfärdigt kall (da'wah)
     som medför ett samhälles förbättring. Sannerligen är deras kall politiskt,
     inte religiöst. Det är också ett kall bestående av bid'a, därför att det är ett
     kall som är kall till fitnah (tumult), grundat på bid'a, och
    hela kallet är byggt på bid'a.

  • Vi råder de bröder som arbetar bland dem att lämna dem. 

     
  • Vi begränsar vår förståelse av Allâh's Bok och Allâh's
     sändebuds (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) Sunnah med det
    Muslimska folkets Salaf's förståelse, och inte blint följande av deras individualister.
    Vi tar sanningen oavsett var den kommer ifrån. Och vi vet att det finns de som
     hävdar Salafiyyah, men Salafiyyah är fri från dem, därför att de medför till
    samhället det som Allâh har förbjudit.

  • Vi tror att politik är en del av Religionen, och de som försöker
    separera Religionen från politik försöker endast förstöra Religionen och sprida kaos.
    Det som har spridits i några av de Muslimska länderna att, "Religionen är till
    Allâh men staten är till människorna", är ett kall från icke-Muslimska tiden.
    Nej, utan allting tillhör Allâh.

  • Vi tror att det varken kommer finnas någon ära eller någon seger åt
    Muslimerna förutom om de återvänder till Allâh's Bok och till Allâh's
    sändebuds (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) Sunnah.

  • Vi hatar de närvarande partierna idag: det hedniska Kommunistpartiet,
    det hedniska Ba'thpartiet, det hedniska Nâsirîpartiet, det hedniska Socialistpartiet
    och det hedniska Râfidhîpartiet. Och vi tror att alla människor är uppdelade i två
    grupper: Allâh's grupp, och de är dem som fastställer Islâm's pelare och
     îmân's pelare. Och så finns även Shaytân's grupp, och de är dem
     som strider mot Allâh's Sharî'ah.

  • Vi motsätter oss de som underskattar Sunnah's kunskap och som säger
    att det inte är tid för Sunnah nu. På samma sätt motsätter vi oss de som
    underskattar att man utför gärningar efter Allâh's sändebuds
    (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) Sunnah.

  • Vi anser att ingen grupp har kapacitet att möta sina fiender,
    vare sig det är Râfidhî Shî'ah, eller Sûfiyyah o s v, förrän de har sann
    broderskap och att de är enade på denna trosläran.

  • Vi motsätter oss de som är arroganta och påstår att de som kallar till Allâh
    är "Wahhâbiyyah-agenter". Och vi vet att deras smutsiga avsikt är att skilja
    på det "vanliga" folket och de lärda. 

     
  • Vi älskar vårt kall (da'wah) och vår troslära ('aqîdah) mer än oss
    själva, mer än vår egendom och vår avkomma. Så vi är inte beredda på
    att överge den för varken guld eller silver. Och vi säger detta för att ingen
    skall tro att de kan köpa vår da'wah. Politikerna vet detta redan och har
    därför gett upp på att köpa den från oss genom att skänka oss
    höga ställningar och pengar.

  • Vi älskar regeringarna i enlighet med det som är gott i dem,
    och vi hatar dem för det onda som de har. Och vi tillåter inte att man
    gör uppror mot dem, förutom om vi ser klar Kufr från dem i vilket vi har
     bevis från Allâh, och om vi är kapabla till det.

  • Vi accepterar råd från alla håll och vi vet att vi är Tulâb-ul-'Ilm
    (människor som söker kunskap). Vi har rätt ibland och fel ibland.
     Vi är okunniga ibland och kunniga ibland.

  • Vi älskar de närvarande 'ulamâ' från Sunnah. Vi hoppas att vi
    kommer få nytta från dem och vi är ledsna för att
    många av dem har gått bort.

  • Vi motsätter oss de Muslimska ledarna i deras enighet med
    Islâm's fiender, vare sig det är amerikanerna eller kommunisterna.

  • Vi motsätter oss det icke-Muslimska kallet, såsom nationalism eller
     Arabnationalism. Vi motsätter oss dem och vi anser att de är några
     av anledningarna till Muslimernas fall.

     
  • Vi tror hårt på att den som förnekar hadîtherna angående Mahdî,
    al-Masîh ad-Dajjâl och 'îsâ's bin Maryam återkomst, är vilseledd. Och vi menar i
    nte Râfidhah Shî'ah's Mahdî. Nej, vi menar ledaren från Profetens
     (sallâ Allâhu 'alayhi wa sallam) Familj, från Ahl-us-Sunnah (Sunnah's folk),
    som kommer fylla världen med rättvisa, precis som den tidigare var fylld med
    orättvisa och förtryck. Och vi säger att han är från Ahl-us-Sunnah, därför att
    förbanna de ädla Sahâbah är inte rättvisa. 

     
  • Detta var en kort blick på vår troslära och vårt kall. Att nämna dessa
     punkter med bevis skulle ha förlängt boken. Jag har dock nämnt deras bevis i
    boken "al-Makhraj min al-Fitnah". Så den som har någon invändning, så är vi beredda
    på att acceptera rådet om det är trovärdigt, och att avslå det om det är felaktigt,
     och att undvika det om det är ett envist avslag.
     Och Allâh vet bättre...



    Av Shaykh Muqbil bin Hâdî al-Wâdi`î (hafidhahullâh)
    (al-Makhraj min al-Fitnah)




  • RSS 2.0